LILLA LANDET LAGOM

Januari är nog årets tråkigaste månad. När jag var hemma i Sverige var den tråkig för det var bara en tävling den månaden och på den tävlingen frös man alltid röven av sig och det gick aldrig speciellt bra för mig (förutom med Julius och första gången med Lorettan) Skolan började igen efter jullov och man längtade till sportlov. När jag nu är i USA är det inte bara tråkigt, det är jobbigt också. Man börjar nedräkningen till hemfärd samtidigt som man vet att det är lång tid kvar.

Jag har en otrolig hemlängtan just nu, missförstå mig inte. Jag trivs bra här och med min värdfamilj men det blir aldrig som hemma. Här blir jag inte väckt av pappa, stella och nicke klockan åtta en lördagmorgon när tina är iväg och jobbar. Här smyger jag inte upp tidigt en söndagmorgon för att ta moppen till stallet och åka på tävling och gör allt för att inte väcka mamma. Ändå kommer hon till dörren och pussar mig hej då och vinkar från fönstret när jag kör iväg.

Under dessa snart fem månader har jag växt otroligt mycket som person och jag känner mig själv bättre nu. Min styvpappa trodde att jag bara skulle klara det fram till jul. Innan jul trodde jag faktiskt på honom, men samtidigt ville jag inte ge upp. Jag ville bevisa för honom och alla andra att jag faktiskt KAN slutföra något som jag påbörjat. Det är en av mina negativa sidor, jag vill så mycket och göra så mycket men ofta blir det att jag tröttnar och lämnar det halvgjort (som att städa mitt rum exempelvis). Men jag vet att jag kommer klara av detta året galant, visst har jag haft min svackor då jag ville sätta mig på första bästa plan hem. Jag har haft några extremt tuffa dagar under dessa månader men jag har klarat mig. Jag har lyckats ta mig ur dom och det har gjort mig till en starkare person.

Men just nu är det tufft, jag räknar dagarna tills pappa, tina och stella kommer hit. Att få visa dom mitt liv här och bara tanken på att dom kommer se mig graduate från high school gör mig helt lycklig. Jag har redan valt ut resturang som vi ska äta på efter min graduation. Men jag ska kämpa mig igenom tråkiga januari för sen kommer jag ha fullt upp resten av månaderna.

Snart kommer jag hem till lilla fina underbara landet lagom, tills dess.
so long

Kommentarer
Postat av: dad

Vi kommer snaart har bokat bil oxå :)puss lov u

2011-01-20 @ 07:22:28
Postat av: Mamma

Mitt troll <3 <3 <3

Januari är en hemsk månad och det är den nog för nästan alla så misströsta inte den e snart slut och februari är en kort månad och sen ska du ut och resa lite.

Du har klarat denna första halva tiden galant, mycket bättre än jag vågade tro på. Du har även haft en del motgångar som du varit tvungen att reda ut själv och det har du oxå klarat galant, som du skriver så har du blivit starkare som person och det är bara nyttigt.

Ha kul med dina kompisar och njut med familjen även om det tar emot ibland, när ni spelar kort får du blunda och tänka att det är mormor och morfar du spelar med ;)

Idag e det torsdag och snart e det helg igen. Ha det så mysigt och va rädd om dig. Älskar dig <3

2011-01-20 @ 08:27:28
Postat av: johanna, utbytesstudent #11

Hej julia!



Tittar in pa din blogg lite da och da, men har varit dalig pa att kommentera.. Ville hursomhelst bara saga att jag kande precis likadant. Januari var min absolut varsta manad och jag ville bara hem hem hem. Men sen vande det helt plotsligt och varen var utan tvekan den roligaste tiden pa hela aret! Sa kampa pa:)



Ha det toppen!



Kramar fran Nepal

2011-01-20 @ 12:21:10
Postat av: Jonna

Vilka bra ord från Johanna! :)

2011-01-20 @ 17:13:25
URL: http://tiggelberglorett.blogg.se/
Postat av: Anonym

Du kanske redan nu måste boka bord på restaurangen så att det inte är fullbokat eftersom det är många som tar sin examen då och som också vill gå på restaurang puss dad

2011-01-20 @ 21:53:33
Postat av: Farmor

Jättebra att höra hur Du känner att Du växer som person och att Du inte ger upp. Ger man upp så får man aldrig veta hur allt kommer att gå både med en själv och kanske med andra.Så nyfiken på livet måste man nog vara och alla människor kämpar på sitt sätt hela livet. Det är bland annat det som är livet. Jag kämpar på mitt sätt. Tänker nämligen bli hundra år. Några bävar inför den tanken... haha

Kram, kram å snart är det vår.

2011-01-20 @ 22:21:56
Postat av: Johannas Pappa

Hej Julia Johannas Pappa här, som Johanna själv skrev så kommer jag ihåg att hon visste exakt hur många dagar till hemfärd hon hade kvar i Januari - sen hände något - och för att göra en lång historia kort så slutade det med att hon stannade tre veckor längre i Jesup än det var tänkt från början. Så våren kommer och det blir med största sannolikhet bara bättre....Kram

2011-01-21 @ 23:42:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0