SÖT PHEEST <3
Mitt lilla charmtroll, i miss u <3
LILLA LANDET LAGOM
Januari är nog årets tråkigaste månad. När jag var hemma i Sverige var den tråkig för det var bara en tävling den månaden och på den tävlingen frös man alltid röven av sig och det gick aldrig speciellt bra för mig (förutom med Julius och första gången med Lorettan) Skolan började igen efter jullov och man längtade till sportlov. När jag nu är i USA är det inte bara tråkigt, det är jobbigt också. Man börjar nedräkningen till hemfärd samtidigt som man vet att det är lång tid kvar.
Jag har en otrolig hemlängtan just nu, missförstå mig inte. Jag trivs bra här och med min värdfamilj men det blir aldrig som hemma. Här blir jag inte väckt av pappa, stella och nicke klockan åtta en lördagmorgon när tina är iväg och jobbar. Här smyger jag inte upp tidigt en söndagmorgon för att ta moppen till stallet och åka på tävling och gör allt för att inte väcka mamma. Ändå kommer hon till dörren och pussar mig hej då och vinkar från fönstret när jag kör iväg.
Under dessa snart fem månader har jag växt otroligt mycket som person och jag känner mig själv bättre nu. Min styvpappa trodde att jag bara skulle klara det fram till jul. Innan jul trodde jag faktiskt på honom, men samtidigt ville jag inte ge upp. Jag ville bevisa för honom och alla andra att jag faktiskt KAN slutföra något som jag påbörjat. Det är en av mina negativa sidor, jag vill så mycket och göra så mycket men ofta blir det att jag tröttnar och lämnar det halvgjort (som att städa mitt rum exempelvis). Men jag vet att jag kommer klara av detta året galant, visst har jag haft min svackor då jag ville sätta mig på första bästa plan hem. Jag har haft några extremt tuffa dagar under dessa månader men jag har klarat mig. Jag har lyckats ta mig ur dom och det har gjort mig till en starkare person.
Men just nu är det tufft, jag räknar dagarna tills pappa, tina och stella kommer hit. Att få visa dom mitt liv här och bara tanken på att dom kommer se mig graduate från high school gör mig helt lycklig. Jag har redan valt ut resturang som vi ska äta på efter min graduation. Men jag ska kämpa mig igenom tråkiga januari för sen kommer jag ha fullt upp resten av månaderna.
Snart kommer jag hem till lilla fina underbara landet lagom, tills dess.
so long
Jag har en otrolig hemlängtan just nu, missförstå mig inte. Jag trivs bra här och med min värdfamilj men det blir aldrig som hemma. Här blir jag inte väckt av pappa, stella och nicke klockan åtta en lördagmorgon när tina är iväg och jobbar. Här smyger jag inte upp tidigt en söndagmorgon för att ta moppen till stallet och åka på tävling och gör allt för att inte väcka mamma. Ändå kommer hon till dörren och pussar mig hej då och vinkar från fönstret när jag kör iväg.
Under dessa snart fem månader har jag växt otroligt mycket som person och jag känner mig själv bättre nu. Min styvpappa trodde att jag bara skulle klara det fram till jul. Innan jul trodde jag faktiskt på honom, men samtidigt ville jag inte ge upp. Jag ville bevisa för honom och alla andra att jag faktiskt KAN slutföra något som jag påbörjat. Det är en av mina negativa sidor, jag vill så mycket och göra så mycket men ofta blir det att jag tröttnar och lämnar det halvgjort (som att städa mitt rum exempelvis). Men jag vet att jag kommer klara av detta året galant, visst har jag haft min svackor då jag ville sätta mig på första bästa plan hem. Jag har haft några extremt tuffa dagar under dessa månader men jag har klarat mig. Jag har lyckats ta mig ur dom och det har gjort mig till en starkare person.
Men just nu är det tufft, jag räknar dagarna tills pappa, tina och stella kommer hit. Att få visa dom mitt liv här och bara tanken på att dom kommer se mig graduate från high school gör mig helt lycklig. Jag har redan valt ut resturang som vi ska äta på efter min graduation. Men jag ska kämpa mig igenom tråkiga januari för sen kommer jag ha fullt upp resten av månaderna.
Snart kommer jag hem till lilla fina underbara landet lagom, tills dess.
so long
