Sitter just nu på golvet i mitt rum. Lyssnar på Save Tonight med E.M.D. Har idag lyckats packa klart min stora rosa resväska som var väldigt svår att stänga. Fick låna en till väska/bag av min amerikanska mamma för det behövdes. Som det ser ut just nu har jag fått ner alla mina kläder/skor/minnessaker i väskorna. Det enda som är kvar nu är mitt handbagage och kläderna som ska ska använda imorgon och sen packa ner. För på torsdag åker jag hem.

Jag har fortfarande svårt att förstå, på fredag är jag hemma. På fredag återförenas jag med min mamma, familj, vänner och framförallt min fina underbara älskade ponny. Jag ska erkänna att förra året innan jag åkte kände jag faktiskt att jag börja tröttna på att rida, så när jag åkte iväg den 30 augusti 2010 kände jag att va skönt det skulle bli med en välbehövlig paus från min vardag. Skola-stallet-hem-sova. Men nu under mitt USA år har jag insett hur mycket hästarna betyder för mig. Att jag behöver ha dom runt omkring mig i min vardag. Men jag måste erkänna att i början var det skönt att kunna sova ut på helgerna och inte behöva gå upp tidigt 7 dagar i veckan för att åka på tävling, träning etc. Men vad tror ni nu efter 9 månader utan tävlingar, träningar, vardaglig stallvitsel? Jag börjar bli galen så mycket som jag saknar det!!! Och jag är skittaggad på att komma hem igen och börja rida och tävla igen. För er som inte vet kan jag säga att jag har en tävling redan på söndag! (Japp den 5 juni, om 4 dagar!)

Detta året för mig har varit GALET! Jag har gjort saker tidigare som jag bara kunde drömma om och som många hemma i Sverige fortfarande drömmer om. Någon dag har jag velat sätta mig på första bästa plan hem (bland annat på onsdagen efter att jag varit här 1 ½ dag). Ibland måste jag nypa mig i armen för att förstå att detta faktiskt är på riktigt (ett exempel: innan jag gick ut på scenen tillsammans med Ian på Grand March during Prom, jag trodde jag skulle dö så nervös jag var)

Vad mer finns där att säga? Jag har växt otroligt mycket som person, fyllt 18, lärt mig tvätta, dansat med snygga killar både på homecoming och prom. Fått minne för livet, fått kompisar för livet och sen får vi inte glömma - Sofie! Min bästa vän som jag har upplevt detta året tillsammans med, när hon åkte hem till Norway förra veckan och att säga hej då till henne var bland det jobbigaste jag har gjort! Men vi ses förhoppningsvis i sommar igen.

Nu ska jag snart hoppa i säng för att kl 9 imorgon gå upp och påbörja min sista dag i USA som utbytesstudent! Ska på lunch-date med Abbie, Nick och Caitlyn på Applebee's (avundsjuk pappa?) en snabbrunda till Walmart och printa ut bilder och på kvällen till Lighthouse med Ian, Sierra och Bryce. Det kommer bli en bra dag, utan tårar.. hoppas jag!

vi ses på fredag sverige